Jag flyttar..

.. till en ny blogg! Det här är tillika mitt sista inlägg på Dagens klo. Sorgligt? Nej,jag känner att jag behöver starta på nytt nån annan stans. Den nya bloggen "NenaNåna" kommer att handla om mitt skapande, d.v.s. det jag syr. Det ska bli så kul!!! Välkomna in!!

Tävling om tyger och kläder av Kameleont design!

Tävla med Kameleont Design!

Var med och tävla om 5 stuvpaket och 5 plagg från Kameleont Design!
Vi lottar ut 5 stuvpaket med tyger på vardera 1 kg och 5 tröjor från Kameleont Design. Det enda du behöver göra är att gilla och dela oss på facebook eller i din blogg. Kopiera denna text till din blogg/facebook och skriv en kommentar om du helst vill vinna ett plagg eller ett tygpaket.
Den 23:e september drar vi vinnarna!


Det här är verkligen en drömtävling för en sådan som jag som precis börjat sy barnkläder! Det roliga är att det är just av Kameleont design som jag köpt mina första tyger (via webshop de har inte kommit än, jag längtar!!) Tänk om jag kunde vinna, det hade varit helt fantastiskt!!! Jag håller tummarna.

Jag hann med...

ett par molnbyxor innan läggdags också. Med tanke på vädret här nere ville ja ginte göra för långa byxor men samtidigt så är ju hösten på väg så shorts kan lillan bara ha nån månad till. Det blev därför ett mellanting, piratmodell. Hög mudd i midjan är skönt och det är en tunn modell så den kan vikas utan att det blir för knöligt.

Fixad maskin

Efter mycket om och men slog jag äntligen slag i saken häromdagen och lämnade in min overlock på lagning. Den har haft problem med trådspänningen ett tag vilket har gjort att jag fått gå efter med raksöm (dubbelt jobb alltså).

Det här setet med omlotttröja och muddbyxor är i storlek 68 och kommer att bli jättefint på Erik i höst och vinter. (gjort innan overlocken fixades)

Idag har jag kunnat sitta en lång stund på förmiddagen. Dottern var på dagis och sonen sov så gott trots maskinernas dunkande. Med det sista av aptyget sydde jag en klänning till Emma och en liten mössa till Erik.

Nu ser jag framemot att lägga vantarna på molntyget samt att göra en ny vinterjacka till Emmisen. Måste köpa lite fler tyger också. Tyvärr kommer jag ju inte hem till Sverige i vinter pga mitt knä så det får nog bli via nätet. Har sett en del fina som jag är sugen på. Nästan bud på att spara till en cover-maskin också.. Ja ja det får bli en senare historia. Åh vad kul att kunna sy med en fixad maskin igen!!!

Sommaren

Jag antar att det börjar bli dags att uppdatera lite. Det har ju hänt en del sedan jag skrev senast. Det viktigaste är att jag fött en underbar liten son, Erik! Igår fyllde han 2 månader och jag insåg att tiden rinner iväg alldeles för snabbt. Min Emma har fyllt 2 år och har börjat prata riktigt ordentligt under sommaren. Nu har hon börjat på dagis igen efter sommaruppehållet och tycker att det är jätteroligt!

Sommaren har varit tuff för mig. Inte bara det att jag födde Erik genom kejsarsnitt och låg på sjukhuset i 4 dagar (första gången jag var ifrån Emma, det var riktigt jobbigt), mina ligament i knät lyckades dessutom mirakulöst försvinna vilket resulterat i ett löst hängande knä och en svullnad som inte var av denna världen. Ytterligare två veckor inlagd på sjukhuset. Tack och lov kunde jag och Erik ligga på bb vilket gjorde att jag fick all hjälp jag behövde med honom. Processen med knät drar ut på tiden. Just nu går jag med en skena som håller ihop och stödjer fram till jag möjligtvias kan opereras (läkarna är inte helt samstämda på den punkten). På torsdag ska jag röntgas igen. Svullnaden har nu gått ner en hel del och de vill se om det är några förändringar. Först i oktober ska ytterligar magnetröntgen göras.

Tur att jag har min underbara pappa som varit här och hjälpt och stöttat mig hela augusti (maken har inte varit helt tokig han heller som var med mig hela tiden fram tills han var tvungen att börja jobba..detblev inte mycket till semester för hans del). Emma och morfar har fått så fin kontakt. De har varit i poolen nästan varje dag, tagit promenader, åkt bussen in till stan, varit i parken, lekt och pappa har dessutom varit den som fixat all mat, eftermiddagsnattat och hållt mig sällskap framför svenska deckare på lördagskvällarna. Det har varit helt underbart att ha honom här. Lyckliga jag som har en sådan pappa. Och nu kommer han tillbaka både i oktober och november!

Vänta, längta, plågas i värmen...

Hur ska jag klara en vecka till?
Det börjar bli riktigt drygt nu.

Klagomur

Idag är en sån dag man helst vill krypa ner i sängen och dra upp täcket över öronen, om det inte vore för att man skulle koka sönder där under.

Dagen började i och för sig bra, gosan sov längre än vanligt och var nöjd och glad när hon åkte iväg till dagis. Eftersom vi inte hade nåt bröd hemma, beslutade jag mig för att göra scones, något jag inte ätit på år och dag. När jag kommer ut till köket är det jätte mycket disk och annan skit hopad. Jag beslutar mig för att ta ett ryck efter frukost.
När jag väl sitter med mina nygräddade scones och en kopp kaffe ringer maken och varnar mig att en kackelacka smitit in genom dörren på morgonen och att han inte hittat den. Jag avskyr kackelackor!! Tydligen ska den vara nån stans i köket. Efter en stunds betänkande ( om jag ska lämna städningen av köket till maken eller inte) belutar jag mig ändå för att betvinga mina rädslor och känslan av en krypande kackelacka i håret och sätta igång. Eftersom jag har ett dåligt knä just nu (uppepå min dåliga fot) tvingas jag gå med kryckor. Jag kan dock stödja mig hjälpligt på en krycka så jag tar min bricka med frukostgrejor och börjar ta mig mot köket. Det går inte så bra som jag hoppas och utan att kunna göra något åt det ser jag hur kaffeglaset glider mot kanten för att slutligen åka o golvet med ett kras. Till saken hör att vå damsugare gick sönder i förra veckan och vi har fortfarande inte köpt någon ny (ska inhandlas idag). Jag tvingas alltså ligga med mitt dåliga knä och min stora mage och fösa ihop små glasskivor med en blöt handduk. Jag tor faktiskt att jag fick upp allt tillslut, även om det tog sin lilla tid.
Kackelackan syns fortfarande inte till och köket är nu skinande (nästan) rent. Om en liten stund kommer gosan från dagis och vi kan båda lägga oss och sova lite siesta. Hoppas ingen kackelacka kryper upp i sängen...